I dagens prestationsinriktade idrottsvärld är det lätt att tappa balansen mellan hälsa och resultat. Många unga idrottare tränar hårt, är målinriktade och ambitiösa – men ibland leder den starka drivkraften fel. Allt fler signaler pekar på att ätstörningar inom elitidrott är ett växande problem, och det är något vi inom idrottsrörelsen måste ta på största allvar. Det är en komplex verklighet som många idrottare möter – och något vi på Next Act ofta ser i vårt arbete med att förebygga ohälsa inom elitidrott.
Hockeyspelaren känner sig målmedveten och stark, men ganska snabbt börjar han fokusera allt mer på hur han ser ut och inte på hur han spelar hockey. Han känner sig fet och stor trots att han gått ner i vikt. Han kollar sig mer i spegeln, känner på magen, i huvudet snurrar tankarna kring hur många kalorier han gjort av med och hur mycket varje tugga motsvarar. Träningen går sämre. Han orkar inte det han orkade tidigare. Lösningen blir att äta mindre, för han kan inte längre tänka klart och att kontrollera sin mat är det enda han kan bra. Successivt försvinner den person han varit och kvar är en upptagenhet kring mat, vikt, figur och kalori.
Ätstörningar vanligare inom vissa idrotter
Ätstörningar är tyvärr en del av elitidrott, och vi vet idag att ätstörningar inom elitidrott förekommer i högre grad än i övriga befolkningen. Studier visar att bland unga kvinnliga elitidrottare drabbas runt 14 %, medan ca 5 % drabbas i normalpopulationen. För unga manliga idrottare är siffrorna 3 % mot 0 %. Sannolikt finns det en betydande underdiagnostik bland män.
Vissa idrotter är särskilt utsatta. Viktbärande sporter som orientering, skidåkning och medeldistanslöpning är överrepresenterade. Det gäller även estetiska idrotter som gymnastik och konståkning, samt i viktklassidrotter.
Läs också: Vågar vi prata om psykisk hälsa bland idrottare?
Prestationsdriv som går överstyr
Som i exemplet med hockeyspelaren ovan finns ofta i grunden en stark optimism och drivkraft att prestera och förbättra sina resultat. Men genvägen leder sällan till toppen – i stället är det ofta början på ett farligt fall.
För unga elitidrottare är det svårt att hålla fokus på långsiktig utveckling när de ser hur senioreliten bantningsoptimerar inför mästerskap. Att då minska matintaget kan ge en snabb känsla av kontroll och förbättring. Men genetiken spelar också en avgörande roll – vissa klarar kortvarig viktnedgång, medan andra hamnar i en negativ spiral där energibrist och ätstörningar blir konsekvensen.
Samhällets kroppsideal spelar också en roll. I en klassisk studie på Fiji ökade förekomsten av anorexi och bulimi kraftigt efter att västerländsk TV introducerats – ett tydligt tecken på hur ideal påverkar vårt förhållande till kroppen och mat.
Långsiktigt farliga konsekvenser
Ätstörningar bulimi och anorexi är allvarliga och svåra psykiatriska sjukdomar som i värsta fall kan vara dödliga. Sjukdomsförloppet präglas av viktnedgång där kroppen tillförs mindre energi än vad den gör av med och går in i ett nödlägesbetonat svälttillstånd. I det här läget finns en prestationshöjande fas som snabbt övergår i mer negativa långsiktiga konsekvenser p.g.a. att man får i sig för lite mat.
I ett svälttillstånd börjar kroppen prioritera mellan viktiga funktioner. Att föda barn är exempelvis inte prioriterat i det läget, vilket gör att östrogenproduktionen minskar och mensen uteblir. Östrogen är ett viktigt hormon för bentillverkning vilket gör att benskörhet blir en allvarlig konsekvens av anorexi.
Hjärnan innehåller mycket fett och blir i ett svälttillstånd en resurs som kroppen tar i anspråk för att upprätthålla energin till vitala organ som hjärta och lungor. Och det är nu det blir riktigt knivigt. När hjärnan påverkas blir idrottaren ännu mer fokuserad på viktnedgång och att hen känner och upplever sig själv som tjock. Flexibiliteten och förmågan att se andras och andra långsiktiga perspektiv försvåras. Allt som gäller är att uppleva känslan av kontroll över diet, kropp och vikt. Men då är det långt gånget. Personen är som personlighetsförändrad, irritabel, inflexibel och svår att prata med om dessa saker.
Inom idrottsrörelsen behöver vi vara goda förebilder – i så stor utsträckning det går. Prata mer om vad som krävs för helhet och långsiktighet i intervjuer och styr bort fokus från mästerskapsbantning.
Vad kan vi inom idrottsrörelsen göra?
På förbundsnivå gäller det att:
- Skapa bra rutiner och handlingsplaner för fall som kan tänkas dyka upp.
- Se till att ha en struktur för omhändertagande, bedömning och behandling.
- Vara förberedda att hantera avstängningar från tävlingar och vad som gäller för att komma tillbaka till träningen igen.
Vissa förbund har kommit längre än andra. Hur ligger just ert förbund till? Det jobbiga med riktlinjer är att de måste efterlevas även om personen man misstänker ligger i farozonen är på väg mot en VM eller OS-medalj. Det krävs väldigt mycket av ett förbund att ta så tuffa beslut.
På landslagsnivå gäller det att:
- Vara goda förebilder – i handling och i kommunikation.
- Välj vad som läggs upp i sociala medier! Vissa förbund har förbjudit bilder på lättklädda idrottsutövare och påtalat vikten av att lägga upp bilder som är kopplade till idrottsutövandet snarare än till något annat.
- Prata mer om vad som krävs för helhet och långsiktighet i intervjuer – styr bort fokus från mästerskapsbantning.
På klubbnivå gäller det att:
- Arbeta förebyggande genom att tänka och kommunicera långsiktighet och hållbarhet.
- Påtala hur viktigt det är att vara noggrann med att snabbt få i sig återhämtningsmål, t.ex. genom att ta med det själv till träningarna.
- Veta att ätstörningar förekommer och försöka att upptäcka detta så tidigt som möjligt.
Hur kan man som tränare upptäcka ätstörning?
Ätstörningar inom elitidrott är ofta svårupptäckta. Vikten behöver inte minska. Men beteenden förändras: irritabilitet, tillbakadragenhet, nya kläder, extraträningar, svårt med vila, eller matpetighet kan vara tecken.
Tränarens roll är att våga se och våga fråga. En misstanke kan vara början på omtanke. Tidig upptäckt och snabb hjälp gör stor skillnad.
På Next Act hjälper vi idrottare och tränare att tidigt identifiera och hantera de mentala utmaningar som kan uppstå i prestationsmiljöer – däribland ätstörningar. Behöver du stöd, rådgivning eller en second opinion? kontakta oss på Next Act så hjälper vi dig.
Anders Ekstrand
Next Act
Anders Ekstrand är legitimerad psykolog med inriktning mot idrottspsykologi och en av grundarna till Mottagningen för elitidrott och hälsa i Stockholm. Han har lång erfarenhet av att arbeta med elitidrottare, svenska landslag och riksidrottsgymnasier.
Källor:
Martinsen, Marianne & Sundgot-Borgen, Jorunn. (2012). Higher Prevalence of Eating Disorders among Adolescent Elite Athletes than Controls. Medicine & Science in Sports & Exercise. 10.1249/MSS.0b013e318281a939.
Bratland‐Sanda, S., & Sundgot‐Borgen, J. (2012). Symptoms of eating disorders, drive for muscularity and physical activity among Norwegian adolescents. European Eating Disorders Review, 20(4), 287–293. https://doi.org/10.1002/erv.1156
Becker AE, Burwell RA, Gilman SE, Herzog DB, Hamburg P. Eating behaviours and attitudes following prolonged exposure to television among ethnic Fijian adolescent girls. Br J Psychiatry. 2002 Jun;180:509-14. doi: 10.1192/bjp.180.6.509. PMID: 12042229.